måndag 5 juni 2017

Mina värsta tomatproblem

Tomaten Costeluto genovese är en av de vackraste tomaterna tycker jag. Hållbarheten är inget man kan skryta med men formen, smaken och färgen är fantastisk. 

I det här inlägget vill jag bjuda på min tomatresa som är kantad av en hel del misstag. Jag hoppas att du som också odlat ett tag kanske kan skina upp i ett leende när du känner igen mina misstag. För dig som är ny eller relativt ny hoppas jag kunna hjälpa dig förbi en hel del missöden som jag har gjort, så du kan göra dina egna. Allas våra odlarresor är individuella äventyr och en källa till mycket oro och glädje, som livet självt skulle jag vilja påstå. Vill man lyckas måste man våga att misslyckas och inte stanna där bedrövad när det inte blir som man tänkt sig. Vi som odlat länge har ofta en envishet som gör att vi blir triggade när det blir galet och att vi inte ger upp. Det tar en hel del år innan man får fason på odlandet och inte ens då går man säker.

Min tomathistoria 
Tomat och gurka var de två första grönsakerna jag började odla i ett övergivet växthus redan min första odlingssäsong 1992. Det var innan Nokia hade introducerat sin bästsäljare 3120, innan 3G och internet med alla dess fantastiska kunskaps- och kommunikationsmöjligheter låg inom räckhåll för majoriteten. Hade jag börjat odla idag hade det varit lättare att få hjälp med odlandet när något går galet, nu finns det ju fantastiska odlingsgrupper på Facebook och härliga bloggar och instagramkonton. Men då, på den tiden, var det egentligen bara mellanmänskliga kontakter, handelsträdgårdar och biblioteket där man kunde inspireras till ny kunskap. Jag inser i detta nu när jag skriver det här att jag inte är så ung längre, det var ett tag sedan jag stack ner mina oskuldsfulla fingrar i jorden och blev fast i ett annat sätt att leva.

Vått och torrt: Tomat och gurka är inte de allra bästa kombinationsgrönsakerna då gurkan gillar att ha det lite fuktigt och tomaten lite torrare, men det visste jag inte begynnelsen och det fungerade ganska skapligt utifrån vad man som förstaårsodlare kan förvänta sig.  Jag fick ändå skörd, om än en liten. 

Första åren var det uteslutande färdiga tomatplantor av sorten Dansk export eller Moneymaker jag köpte i handelsträdgården i Flen. De första 20 åren odlade jag tomater uteslutande i mitt växthus i skogsträdgården (bilden till vänster) och då och då på friland. Att jag inte odlade plantorna själv från frö beror helt enkelt på att det var för mörkt i timmerstugan där jag bott större delen av mitt liv.







Jag fann kunskap: Jag brukade invänta sista helgen i maj innan jag handlade tomatplantorna och planterade dem tre och tre i tre vardera 50 liters hemsnickrade lådor med byggplast på insidan. Det var tack vare att jag hittade Nils Åkerstedts trädgårdsböcker  "Den biologiska trädgården" tidigt i min odlarkarriär som gjorde
att jag kunde hoppa över en hel del odlarmisstag främst när det gällde jord och gödsel men också med mycket annat. Jag förstod genom Nils, tänket bakom odling och därmed öppnades odlardörren på allvar. Tidigt förstod jag något som jag vet att en del fortfarande inte vet, att planteringsjorden i säckarna bara innehåller näring för ca 3-4 veckor. Trälådorna på bilden till höger är samma lådor jag odlat i sedan 1993. Gjorda av impregnerat virke och klädda med byggplast på insidan, jag fick dem av en av mina odlarinspiratörer Ute Jacobs. 2013 var sista året jag odlade tomater i dessa lådor i skogsträdgården.Vi har inte riktigt den tiden att odla tomater här också när vi nu odlar tomater på taken i centrala Västerås. 

Tomatjord på 90- talet: Jorden till tomatlådorna under mina första 10 år skapade jag dels av den billigaste planteringsjorden, fem säckar för 100 kr, hästdynga från gården bredvid, lite pulvriserat algomin, någon näve vedaska och en eller två nävar chrysan eller hönsgödsel. Jag brukade blanda alla komponenter i en stor balja så att allt blandades väl och sedan hällde jag i dem i mina odlingslådor.

Olika slags gödsel och jordar, fotograf: Linda Eliasson

Ekologisk gödsel: Då, på 90-talet, var det ytterst svårt att få tag på ekologisk / kravmärkt gödsel om man inte kände någon bonde som odlade på det sättet. Så det gällde att finna det minst dåliga alternativen och vägra handelsgödsel (som såldes i mer eller mindre kulörta kulor i stora säckar på handelsträdgårdarna). Att kunna få merparten av gödslet från grannens gård kändes riktigt fint. Ibland gick jag några hundra meter på grusvägen med den stora skottkärran och hämtade hästskit och ibland kom Hans-Olov över med en skopa eller två. 


Min tomatproblemhistoria

Mitt första år: 1992 var mitt första odlingsår och fokus låg på att återskapa den blommande perenna trädgården. Växthusodlingen var därför inte så seriös men det var ändå då jag startade den. Jag visste ingenting om odling eller växthusodling. Min pappa hade fått några slags avlånga jordsäckar som innehöll jord och näring och där man skulle snitta upp ett kryss på två ställen och köra ner två plantor i vardera säck. Jag satt ner två gurkplantor och två tomatplantor. Jag minns inte hur många gurkor eller tomater det blev men jag har ett svagt minne av att det blev fler gurkor än tomater.


Mitt andra år: 1993 var det brist på pollineringen som gjorde att jag fick rekorddålig skörd. Jag blev så bedrövad! Jag tyckte att jag hade gjort allting rätt. Plantorna var stora, jorden var gödslad, jag vattnade regelbundet och det blev massor av blommor. Men det blev bara en handfull tomater. En hand full på 9 plantor! Någon, jag vet inte vem, gav mig iden om att det kunde bero på dålig pollinering.


Ser tomatplantans blad ut så här har den drabbats av någon form av bladmögel.
Mitt tredje år: 1994 bestämde jag mig för att ta hjälp av en fläkt som gick på timer och som då och då blåste runt frömjöl i växthuset. Det fungerade bättre, ja riktigt bra dessutom. Jag pollierade också för säkerhetsskull för hand med en pensel och jag fick tomater på varje blomma. Det var en väldigt varm och torr sommar och tomaterna stortrivdes i växthuset. En del klasar blev så stora, fullmatade och tunga så att stammen mot klasen böjde sig och tillväxten ströps. Jag blev tvungen att binda upp klasarna så att grenen ut mot klasen inte skulle böjas, jag ville att alla frukter skulle kunna utvecklas. Den framtida skörden såg verkligen lovande ut och det var med både stolthet och glädje jag sprang in och ut i växthuset och räknade till över 400 tomater på nio plantor. 

Jag la märke till något annat också när växthuset var utrustad med en fläkt, plantorna blev inte lika gängliga, de blev snäppet kompaktare än tidigare år. Sommarvärmen som under sex veckor var så tryckande att man knappt kunde sova avtog i augusti och det blev en kall och våt höst som kom lika snabbt och plötsligt som värmen drabbade oss. I panik stängde jag alla ventilationsfönster och dörren till växthuset för att behålla den lilla värme jag kunde behålla! Det var startskottet till mitt dittills värsta misslyckande. Att stänga all ventilation är något man aldrig ska göra i ett växthus med tomater och är det dessutom fuktigt är katastrofen ett stenkast bort. Resultatet blev ett kraftigt och galopperande angrepp av gråmögel som förstörde mer än hälften av skörden. Jag hade ingen aning om vad jag drabbats av då. Frustrerad begav jag mig in till handelsträdgården och sökte efter råd. Ingen visste vad det var men för säkerhetsskull bad de mig köpa ett pyretriumrumpreparat mot skadedjur och en tryckspruta. Jag laddade sprutan enligt instruktionerna på flaskan och gick loss med emulsionen men inget hände. Jag åkte tillbaka och då fick jag en förklaring om att det skulle kunna bero på obalans när det gäller kol i växthuset, ni vet som i en kompost om det är för lite trädgårdsrens och för mycket matanfall, så att det sker någon slags förruttnelse istället för nedbrytning. 

Gråmöglet spred sig till allt i växthuset, basilika, gurkplantor och alla kryddor och det såg fruktansvärt ut. En del tomatplantor liksom ruttnade av på mitten av deras tjocka stammar och plantorna kapsejsade och hängde som lik i halmbalssnörena jag bundit upp dem i. Fulla med stora omogna frukter! Jag plockade alla frukter som inte angripits och sköljde dem väl, torkade dem och placerade dem i fönsterna. Det var där och då jag lärde mig att tomater kan plockas av som gröna och mogna på och bli röda inomhus där de lagras. Alla tomater jag tagit in i stugvärmen klarade sig så även om det inte var 400 tomater jag kunde skörda så var det här min dittills största skörd.

En av slutsatserna jag drog var att fukt och brist på ventilation var en av orsakerna till det märkliga angreppet. Idag stänger jag aldrig växthuset på hösten utan att se till att det finns någon slags värmekälla som samtidigt gör klimatet lite torrare. Det kan vara en byggfläkt, frostvakt eller ett gäng fotogenlyktor.

Mitt fjärde år: 1995 var året då jag verkligen tänkte lyckas med att odla tomater. Nu hade jag gått igenom så många missöden att jag tänkte att jag verkligen var redo att lyckas. Det blev lika fina plantor som året innan och blev det lite för kallt och fuktigt i växthuset satt jag in ett par fotogenlyktor som fick brinna och avge värme och koldioxid. Jag anlade dessutom en liten kompost för att på det sättet se till att det alltid skulle finnas koldioxid i luften så att framtida gråmögelproblem kunde förebyggas, om det nu var en kolbalans som var rubbad i växthuset.

Trädgården vid min mormors stuga där jag under mina första 20 år experimenterade med frilandodling på relativ tung lerjord.

Mitt fjärde och femte år: 1996 och 1997 gjorde jag en hel del trevande försök att odla tomter på friland vid min mormors gamla stuga. Min vän Karin hade lärt mig det där med att tomater så gärna bildar rötter längs stammen och att det är lätt att ta sticklingar ifrån dem. Jag kunde inte hålla mig borta från saxen och helt plötsligt hade mina nio tomatplantor blivit dubbelt så många så att jag kunde plantera deras barn lite varstans. Jag stoppade ner en hel del på friland i samma land där jag odlade potatis. Jag visste inte då att just den samplanteringen faktiskt var orsaken till att de där tomaterna aldrig blev bra, det blev mest brunaktiga och förkrympa frukter. 15 år senare skulle jag genom Lena Israelsson få reda på vad som drabbat mina tomater.



Följande 15 år:  Efter två års misslyckade tomatförsök på friland gav jag upp. Jag visste inte var det var jag drabbats av och istället för att stånga mig blodig på friland så la jag ner min frilandsodling av tomater helt och använde bara växthuset till tomater.

År 20 Brunröta/ potatisbladmögel, 2012 drabbades jag av den största tomatkatastrofen i mitt odlarliv. Jag trodde att jag kommit förbi problem med tomater så jag blev så att säga tagen på sängen när katastrofen var ett faktum. I en ny trädgård vid vår lägenhet samodlade vi tomater och potatis på friland mot en södervägg. Minnet av de bruna frukterna femton år tidigare hade bleknat och den tryckande vårsolen i kombination av mängder av tomatplantor gjorde mig entusiastisk men samtidigt förblindad.  Vi odlade dem också i några mobila odlingslådor inte långt därifrån. 

I augusti när tomaterna såg riktigt fina ut och det var dags att börja skörda så small det till.  Det började med att några stora, nästan mogna tomater blev bruna och oätliga där de satt direkt på busken men kort därefter spred det sig till alla frukter stora som små. Jag gjorde som jag 18 år tidigare gjort under gråmögelangreppet, plockade av alla tomater, sköljde av dem och lät dem eftermogna i fönsterna. Sorgligt nog fungerade inte min taktik och tomat efter tomat på fönsterbrädan antog den bruna färgen och jag fick slänga över 10 kilo tomater. Resten gjorde jag grön tacosås på. När det här angreppet inträffade fanns både internet och Facebook och jag kunde snabbt få reda på vad det var tomaterna drabbats av. Tack vare Lena Israelsson fick jag reda på att potatis och tomater i samma odling ofta ger brunröta på tomater. När jag googlade på potatisbladmögel fann jag uppgifter att det funnits i Skandinavien sedan 1800-talet och att det finns tre stammar av möglet, två luftburna och en som smittar genom jorden. 

Jag kommer säkerligen testa att odla tomater på friland i framtiden och säkerligen finns det nya utmaningar som väntar på mig.
/ Johannes

1 kommentar :

  1. Bra jobbat! �� Vi odlar sedan 5år tillbaks i växthus, hinkar och friland. Det funkar på alla ställen så länge det inte är en regnig sommar.

    SvaraRadera